Att ha någon som hjäper dig är guld värt, men det är inte en enkel process.
Mycket kan hända. Tålamod behövs.
Olika känslor kan dyka upp, såsom:
stress
ångest
nervositet
otålighet
osäkerhet
ensamhet och isolering
desperation
ilska
frustration
en stark önskan om svar
depression
känslan av att vara mittemellan olika världar
hjälplöshet
sorg utan att faktiskt kunna sörja
oförmåga att få till avslut
känna sig missförstådd av andra
påträngande minnen/flashbacks av vad som hände (trauma)
förvirring
ätstörningar
sömnsvårigheter
koncentrationssvårigheter
känna sig isolerad
Allt detta påverkar ens fysiska, psykiska och sociala liv.
…
Hur kan man hantera allt detta?
Några råd:
Försök att äta regelbundet och var snäll mot dig själv. Ät mat som du tycker om och som kan ge tröst.
Försök att säkerställa att du får tillräckligt med sömn.
Försök skapa en ritual som hjälper dig att slappna av.
Undvik mediciner som kan leda till beroende.
Tillåt dig själv att vila.
Försäkra dig själv om att du inte kan göra mer än du redan gör.
Håll fast vid målbilden, lita på Arun & Anjali och processen.
Hoppas men förvänta dig inte något.
Träning kan hjälpa till att hålla humöret uppe.
Var nöjd med dig själv.
Medge vad du känner och sök stöd. Det kan inkludera att prata med någon du litar på om det du går igenom (andra adopterade, vänner, familjemedlemmar eller en kurator/terapeut).
Be om utrymme om du behöver det.
Skriv ner dina tankar och känslor, om du inte är så pratsam.
Ge dig själv tillåtelse att ta en paus från sökandet då och då. Pauser kan hjälpa dig att klara av det på lång sikt.
Att tänka på det hela tiden varje dag kommer inte hjälpa.
Var snäll mot sig själv.
Tänk på vad som hjälpte dig att slappna av när du var liten.
Lev i nuet och försök skapa rutiner: skaffa en dagbok/kalender, ett Instagramkonto eller ett fotoalbum där du skriver en sak per dag som fått dig att le. Det kan hjälpa dig att fokusera och se glädje i de små tingen.
Om du arbetar, försök att göra ditt allra bästa på jobbet. Det ger en särskild tillfredsställelse.
Alkohol eller droger kommer inte att hjälpa dig att må bättre.
Och slutligen, om du känner dig överväldigad eller oförmögen att hantera detta, be någon du litar på om hjälp med att sköta kommunikationen kring sökandet. Det ger dig en värdefull avlastning.
För att använda mig själv som exempel, så bad jag vid en viss tidpunkt min partner att sköta kommunikationen kring sökandet. Han uppdaterade mig bara om sökandet på fredagskvällarna.
På det här sättet orkade jag gå till jobbet varje dag. Och bara på fredagar så frågade jag om det hänt “något nytt?” Om det fanns några nyheter så hade jag helgen på mig att bearbeta dem.
Jag kunde undvika att sökandet tog över mitt dagliga liv, och när det fanns några nyheter så fick jag dem vid ett bra tillfälle – på fredagkväll i min egen lilla lägenhet.
Och, om någon annan stöttar dig kan det hjälpa till att behålla sunda gränser.
Någon annan kan upprätthålla en nödvändig distans, medan du är alldeles för involverad och kan tappa fotfästet.
Men välj noga vem som kan hjälpa dig med det här.
Tack till Anusja för det här värdefulla materialet.
