Hör från dem som har hittat sina rötter

Här är bara några av de anmärkningsvärda resor som ARC:s klienter har gjort i sökandet efter sina rötter

Se omdömen
  • Min mamma hittades

    Jag hade länge önskat hitta min biologiska mamma och försökt på egen hand … När jag vände mig till Wereldkinderen (den nederländska adoptionsorganisationen som också ordnade vår adoption) fick jag höra att de skulle göra en förstudie för att se om en sökning var möjlig.

    Jag vände mig också till Röda korset och ISS, men fick snabbt höra att de varken kunde eller ville göra en sökning. Wereldkinderen höll mig på halster i ungefär ett år. Förstudien sköts upp gång på gång och jag tappade förtroendet.

    Sedan kontaktade jag organisationen ”Against Child Trafficking (ACT)” … Jag litade på dem eftersom de har så stor erfarenhet av sådana sökningar, särskilt när det gäller att få ut handlingarna från barnhemmen.

    Barnhemmen har handlingarna från adoptionstiden, bland annat mammans och pappans namn (om de är kända) och uppgifter om födsel, adoption osv., men lämnar i regel inte ut dem … Barnhemmets präst ville inte lämna ut handlingarna, men gjorde det till slut efter betydande påtryckningar från ACT.

    Tack vare handlingarna hittades min mamma, och jag reste själv till Indien för att träffa min familj, den här gången tillsammans med Anjali, som var med för att hjälpa till med kulturella skillnader. Jag letade också efter min biologiska pappa, vars namn också fanns i handlingarna, och tack vare Anjali hittade vi honom till slut och jag fick träffa honom.

    Det var en mycket fin upplevelse att äntligen träffa min biologiska familj. Jag skriver det här inlägget för att säga till alla som vill söka själva: ACT kan hjälpa dig att få fram den här informationen.

  • Min dröm 

    Min dröm blev sann! Jag hittade min biologiska mamma och mina släktingar i Indien efter 42 år, med stor hjälp från ACT (Against Child Trafficking), deras team och många andra fantastiska människor. Det var otroligt. Min andra födelsedag! Tack alla

  • Mitt hjärta värkte 

    Allt jag kunde önska och hoppas på var att du skulle säga att du tog mitt fall … mitt hjärta värkte så … Den dagen glömmer jag aldrig, för du var där och brydde dig VERKLIGEN. Eftersom du tog mitt fall kunde jag behålla allt jag hade arbetat för i livet.

    Mitt jobb, mina relationer och min familj. I dag, 365 dagar senare, har det omöjliga blivit möjligt tack vare ditt hårda arbete, ditt stora hjärta och det fantastiska samarbetet med Anjali. Jag har träffat min mamma två gånger, och hjärtesorgen är borta … Jag kände den moderskärlek jag har saknat hela livet, och den ger mig den självkänsla jag aldrig haft. Jag kommer att vårda den i varje steg resten av mitt liv. Tack för att du gav mig det jag alltid har hoppats på.

  • Många återföreningar

    Som adopterad från Indien inser jag vikten av det arbete som Arun och hans team gör: kampen för adopterades rättigheter.

    Det är av stor betydelse för adopterade. Att målmedvetet och diskret spåra ursprungsfamiljer, utmana dagens system i domstol och försöka övertyga adoptionsorganisationer att dela information är inte vem som helst förunnat. Det ihärdiga arbetet har lett till många återföreningar mellan adopterade och ursprungsfamiljer.

    Alla förstår inte hur komplext det indiska adoptionssystemet är och vilken position indiska adopterade har i det. Det gör Arun och hans team. Stöd gärna CRIB:s arbete.

  • Född utom äktenskapet

    Lene D. B. Langemyr: Jag föddes utom äktenskapet. Därför kunde hon inte behålla mig.

    Arun Dohle och Anjali Tara Babanrao Pawar hittade henne åt mig. De har hjälpt mig att hitta mina biologiska föräldrar och släktingar. Det har varit en fantastisk upplevelse. Jag känner mer frid i hjärtat och själen nu när jag har svar på alla frågor jag har haft.

    Jag är i Pune nu. I dag var jag på zoo och såg ett lejon, en tiger, en björn och en leopard. Jag har köpt massor av fina kläder och presenter. Jag har också träffat mitt gudbarn, vars skolgång jag betalar.

  • Jag är väldigt glad att jag valde ARC.

    Jag tackar ARC för allt. Jag kände mig mycket välinformerad och i goda händer. Under sökningen fick jag alltid korta uppdateringar, till exempel om läget. När min mamma hittades fick jag en utförlig skriftlig rapport med bilder från sökningen.

    Även stödet och rådgivningen efteråt, vare sig det gäller DNA-test, frågorna som snurrar i huvudet eller annat, som problem med visum eller att hitta hotell …
    Stödet vid det första mötet var unikt. Jag fick så många äkta inblickar i mitt land och såg var jag tillbringade mina första levnadsår …

    Jag är väldigt glad att jag valde ARC.

    Tack till Arun, Anjali och hela teamet och till alla som hjälpte till med sökningen.
    Nu är jag hel, och jag vet var mitt HEM är.

    Tack

  • Jag är väldigt glad att jag valde ARC.

    Jag kontaktade Arun i februari 2021 för att få hjälp med min ursprungssökning i Bangalore, Indien. Redan i juli samma år hade de hittat min familj, och återföreningen ägde rum i mars 2023. Jag är mycket tacksam för det arbete Arun och Anjali gjorde i mitt fall.

    Båda är skickliga och har rätt resurser och kunskap för att hjälpa adopterade. Jag är också tacksam för att de kunde hjälpa till med översättning och underlätta hela återföreningen. På en redan känslomässig resa gav de både stabilitet och trygghet.

  • Frid

    Den inre frid jag längtat efter kom till mig.


  •  Vår vackra resa


    2019 reste vi tillsammans för första gången till vår födelseort, i hopp om att få veta varifrån vi ursprungligen kommer. Då följde Sulu med oss till Kamptee och hittebarnshemmet i Nagpur. Därefter åkte vi vidare till Chandrapur tillsammans med en av Sulus medarbetare för att hitta personen som en gång hade hittat Rakhi.

    När vi kom fram besökte vi flera platser för att ta reda på var hon kunde ha varit vid den tiden. Tyvärr hittade vi inga svar; spåret ledde ingenstans. Eftersom det stod i handlingarna att Rakhi hade hittats av en polis åkte vi till polisstationen för att söka svar. Där fick vi plötsligt ett samtal om att vi inte var säkra och måste lämna platsen direkt. Nu, flera år senare, vet vi att det var en ursäkt från Sulu för att få bort oss därifrån.

    2026 bad vi Arun och Anjali om hjälp. Inom tre månader fick vi oväntat beskedet att familj hade hittats – och att ett DNA-test hade bekräftat en träff. Då började vi planera vår resa tillbaka till Chandrapur och Nagpur.

    Under sökningen blev det tydligt för oss att vi inte hade lyckats utan Arun och Anjali. På grund av de negativa historierna om dem är det lätt att börja tvivla på deras uppriktighet. Och ja, beloppet man betalar för en sådan sökning kan verka högt. Men utslaget på sju år blir det ungefär 200 € i månaden. När man verkligen tänker efter är det faktiskt konstigt att vissa adopterade förväntar sig att arbetet ska göras gratis – när vi själva inte heller arbetar gratis.

    Det vi adopterade ibland glömmer är att de arbetar med detta dag och natt och alltid måste sätta våra mödrars säkerhet först, delvis på grund av kulturella skillnader. Vi kan inte bara ta kontakt själva utan vägledning och skydd, för då kan vi utsätta våra familjer för fara. Det är något vi i Nederländerna inte alltid inser, eller ibland inte vill erkänna. Därför är det viktigt att först förstå kulturen innan man tar de här stegen.

    Vi delar inte den här berättelsen för att väcka negativa reaktioner, utan för att skapa mer förståelse.

    Vår berättelse fortsätter:
    Vi är tacksamma mot Martijn Boerkamp, som presenterade oss för Arun 2018. Utan honom hade vi aldrig kommit så långt. Det många adopterade inte inser är att han tillsammans med Anjali har öppnat många dörrar för oss alla.

    När vi kom till Chandrapur träffade vi äntligen hela teamet. Stödet var organiserat in i minsta detalj, så att vi kunde träffa vår familj i lugn och trygghet. Tack vare stödet – framför allt med översättningen – fick alla våra frågor svar, och både vi och vår familj fick utrymme att göra mötet meningsfullt.

    Familjen tog emot oss varmt och vi fick till och med delta i indiska traditioner. Efterstödet var också mycket välorganiserat, vilket är viktigt, för att träffa sin familj är en intensiv upplevelse. Vi fick också många bra råd om vad man bör och inte bör göra, till exempel för att inte bli sjuk i Indien. Omtanken kommer verkligen från Aruns och Anjalis vänlighet och goda avsikter – de vill uppriktigt det bästa för båda parter.

    Sista dagen, när vi tog farväl, konfronterades vi med att vi 2019 bara hade varit 500 meter från vår familjs hem. Det var mycket smärtsamt för oss. Vi kände oss besvikna på Sulu, som då hade sagt att vi inte var säkra.

    Anjali förklarade att om vi då hade dykt upp vid familjens dörr hade vi kanske inte blivit lika väl mottagna. Nu fick vi uppleva ett vackert och respektfullt möte – något vi önskar varje adopterad: en sund och trygg återförening med sin familj. Låt oss inte döma varandra, utan stötta och hjälpa varandra där det behövs.

    Tillbaka i Nagpur upptäckte vi tyvärr att hittebarnshemmet inte längre finns på grund av Sulus agerande. Kees van der Speks tv-program spelade också en roll, vilket till slut fick Sulu att stänga dörren för fortsatt hjälp.

    Arun visade mig meddelanden som visade att Sulu tidigare hade varit villig att samarbeta, men att vi själva – oavsiktligt – kanske hade missat vissa möjligheter. Den insikten är smärtsam, men vi hoppas att vi som gemenskap kan lära oss av det.

  • Jag har nu officiellt kontakt med min familj

    Det hade inte varit möjligt utan det hårda arbetet och engagemanget från Against Child Trafficking/Adoptee Rights Council.

    Det var ödmjukande att se deras arbete, både på fältet och på kontoret. Den nivå av lyhördhet, sekretess och skicklighet som krävs för att genomföra ursprungssökningar och skydda mödrar och kvinnor i Indien imponerar på mig. Jag trodde att jag förstod, men när jag såg det på plats öppnades mina ögon ännu mer.
    Det är verkligen skamligt att adoptionsprofitörer, reformister och anhängare av Haagkonventionen om adoption (HAK) för en smutskastningskampanj mot dem som sökte åt mig. Reformister stöder HAK, och HAK = legaliserad barnhandel.
    Ärligt talat: om du tror att ACT/ARC:s arbete är ett sätt att tjäna pengar, ta bort dig själv från min vänlista OMEDELBART.